vem var Hjalmar Söderberg?
En av 1900 talets största författare, levde 1869-1941. Han blev förståeligt nog upptäckt tidigt eftersom han var så begåvad inom skrivspråket. Eftersom han så tydligt behärskade denna talang gjorde han det mesta man kan inom skrift och litteratur, han skrev: dikter, noveller, kåserier, litteratur/teater recensioner, romaner och dramatik. De stunder Hjalmars karriär där han faktiskt blev hårt kritiserad kan jag tänka mig främst präglades av oförstående och rädsla för innehållet i hans verk eftersom det ligger ett så starkt allvar i mycket av det han gjort.
Många storheter inom de kulturella har haft en tuff väg för att bli erkända, vissa först efter döden, men Hjalmar har i jämförelse haft en lätt väg till det erkända författarskapet. På gymnasiet fick han sin första publicering och innan 20 års ålder fanns hans novell för offentligheten att läsas. Där efter tog det fast med massor av publiceringar i tidningar och diverse möjligheter för hans verk att synas fanns. En sak jag tydligt tycker kommer fram i Doktor Glas är att Söderberg hade stort intresse för Strindberg och hade en skeptisk syn på kristendomen.
Många stora författare växer fram under olyckliga barndomsförhållanden, men Söderberg hade en stillsam uppväxt med mamma, pappa och en storasyster, ekonomin i familjen var bra och.
Han jobbade under 11 år på Svenska Dagbladet som kritiker och novellist.
De kanske kändaste verken idag är just Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Han har skrivit många och de flesta behandlar någon form av existentiell fråga och levnadssituation. Söderberg hann göra otroligt mycket innan han dog och hans verk visar på stor erfarenhet och behärskning av skrivandet.
epoksutmärkande drag
Doktor glas skulle jag sätta i modernismens epokfack. Doktor Glas kom ut 1905 och modernismen var högst aktuell sena artonhundratalet och tidiga nittonhundratalet, rörelsen var kulturell och främst västerländsk, och Doktor Gas utspelar sig i Sveriges Stockholm. Kort och gott kan epoken förklaras som "experimenterande av den mänskliga upplevelsen," och där faller Doktor Glas in oerhört bra på beskrivningen.
I doktor Glas analyseras människans beteende på hög nivå och behandlar olika teorier om orsaker till beteenden hos karaktärerna, Doktor Glas själv står för de flesta experimenteranden i sina anteckningar men har tillsammans med sin nära kompis, markel, också en hel del diskussioner angående själva människan och vad som är värt eller inte. Eftersom doktor Glas karaktär är extremt deprimerad och har en likgiltig inställning till livet så lyfts framförallt frågor om livets meningslöshet upp.
Ett stort experimenterande av den mänskliga upplevelsen i boken är när doktorn dödar prästen, jag tycker att det var ganska uppenbart vad som skulle hända där eftersom han redan innan var deprimerad, han fick bara ännu mera synvinklar och bränsle till sitt elände. Modernismen handlade mycket om att omvärdera aspekter inom existensen, analyrera balansen mellan filosofi och faktisk handling, ta reda på vad som höll tillbaka för att förbättra bland annat den sociala situationen. Doktor Glas önskar sin situation annorlunda, han analyserar "sönder", han känner till sina problem och vill ha en ändring men vågar nästan inte ens hoppas på grund av det påtagliga hopplösheten han själv skapat.
Modernismen handlade också mycket om att uppnå en hög grad av självmedvetenhet angående upplevelser. Hela boken har otroligt många inslag från olika delar av modernismen och jag kan tänka mig att även fast den är aktuell idag, var den extremt aktuell för sin samtid. Dessutom proveserande just då eftersom han behandlar ämne som säkerligen många kunde identifiera sig med, men som absolut inte var rumsrena att tala om.
Pälsen av författaren till Doktor Glas
Novellen utspelar sig rätt långt tillbaka, ungefär 1800 talet, runt juletid i ett tydligt klassamhälle där det ytliga ägandet är av stor betydelse.
Novellens huvudkaraktär är den dystre Doktor Heneck som är sjuk och antar att hans tid för döden snart är kommen. Han har en fru som inte verkar avhålla honom särskilt, Herneck tror att om han var rik skulle fruns syn på honom inte vara den ogillande. En tredje karaktär är Hernecks vän Richard som Herneck gick till för att låna pengar, men på väg dit blev han halvt påklörd av en droska och förstörde sin rock, det var då pälsen kom in i bilden, den fick han låna av Richard, det var mycket kallt den dagen. När herneck går hem iklädd rocken har han en annan känsla än den dystra på vägen dit, han känner sig full av själförtroende och lycka av att bära den status givande pälsen, att bli sedd av folk ur ett annat perspektiv. När Herneck kommit hem till sin fru blir han på grund av pälsen blivit förväxlad med Richard och det framgår att frun och Richard har en affär. Herneck blir inte arg över detta, tvärt om är han tacksam över de sista sekunderna av lycka i livet han fått genom pälsen. Pälsen tillät honom för en kort stund att inte vara den fattiga sjuka, utan en person folk ser upp på. Han tackar Richard för den vänligheten som givits till han och sin fru.
Novellen heter pälsen av en symbolisk anledning, novellen handlar ju på djupet inte alls om själva substantivet. Pälsen symboliserar i det här fallet den sista lyckosamma förväxlingen som Herneck fick uppleva när han bar denna statusgivande kappa.
Pälsen gavs ut på det sena 1800 talet och man förstår att den inte precis är skriven idag bland annat eftersom folk körde omkring i häst och vagn, och nu för tiden är det inte speciellt "coolt" för herrar att gå omkring i päls. Sedan är själva skrivsättet också från en annan epok, formuleringar valdes med större omsorg då än vad jag kan tycka att det görs idag.
Det som gör att denna novell än idag är läsvärd är just det här med vad ytliga saker kan ända mycket, att så många orättvisa uppfattningar skapas på grund av någon yttre sak. Prylfixeringen är extremt aktuell i dagens samhälle och man kan dra en pararell med novellen, även om den har en djupare betydelse än så, symboliserar även pälsen vad föremål kan göra för att uppfatta en hel människa.
karaktären
Doktor Glas som karaktär har genom boken förblivit samma som i början, åtminstone så här långt. Han är själv mycket medveten om hur han är och varför han blivit på vissa sätt. Han är inifrån sett utvikande från resten av människorna i samhället och anser sig vara annorlunda. Han reflekterar mycket över hur han blivit som han blivit. Han är enligt sig själv ensam och spenderar väldigt mycket tid med sina tankar. Han är inte nöjd med sin situation men har inte heller tillräckligt mycket hopp för att förändra den.
